Några axplock ur steinerpedagogikens 100 år
Den första Steiner skolan grundades 1919 i Stuttgart, Tyskland då Rudolf Steiner fick i uppdrag av fabrikören Emil Molt att starta en skola för fabriksarbetarnas barn. Fabriken i fråga var cigarrettfabriken Waldorf-Astoria, vilket lett till att Steiner skolorna i många länder kallas för Waldorfskolor.
Innan skolan öppnade sina dörrar för barnen samlades 12 lärare för ett fjorton dagars seminarium som hölls av Rudolf Steiner själv. Denna föreläsningsserie inkluderade Rudolf Steiners bild av människan som en fysisk, själslig och andlig varelse samt hur man på bästa sätt utgående från människobilden kan lära barn och unga. Denna föreläsningsserie kom att bilda grunden för hela pedagogiken.
Rudolf Steiner var också mån om barnen under skolåldern och talade redan innan skolan grundades om hur viktigt det vore att också de små barnen skulle få rätt “undervisning”. År 1920 förädrades bestämmelserna om skolåret i Tyskland, så att det började i september i stället för i april som tidigare. Detta betydde att de barn som skulle börja i första klass nu stod utan lärare från april till september. Rudolf Steiner drog sig till minnes en ung kvinna, Elisabeth Grunelius, som tillbringat 18 månader i Goetheanum i Schweiz. Där hade hon hjälpt till med den konstnärliga utsmyckningen av huset och deltagit i många av Steiners föreläsningar innan hon gav sig av för att slutföra sina studier till barnträdgårdslärare i Pestalozzi-Fröbel-seminariet i Berlin. Steiner skrev till Elisabeth och övertalade henne att öppna en grupp för barn i åldern 3-5 år. Trots att Elisabeth redan gjort beslutet att utbilda sig till läkare och lämna småbarnspedagogiken tog hon sig an uppdraget. Lätt var det inte eftersom hon inte hade ett eget utrymme, utan vistades tillsammans med sina 20 barn i ett klassrum som på morgnarna användes av klass 8. Pulpeterna och stolarna var stora och fixerade vid det svartmålade golvet. Till all lycka var det vår och sommar och gruppen kunde vara mycket utomhus. De hade inga leksaker – bara “naturens skatter”, och Elisabeth följde Steiners ord att hon själv skulle vara den goda modell som barnen skulle härma. Då sommaren var slut, fanns ingen möjlighet att fortsätta lekskoleverksamheten så Elisabeth resten tillbaka till Dornach för att delta i konstnärlig verksamhet och antroposofiska studier.
Den första “officiella” Steinerlekskolan grundades slutligen år 1926 i samma byggnad som den första Steiner skolan, ett och ett halvt år efter Rudolf Steiners död. Den hade ett eurytmirum, ett målningsrum och ett lekrum samt vilo-och matsal. En liten trädgård och en sandlåda fanns utanför. Då den stod färdig återvände Elisabeth Grunelius för att arbeta med barnen.
När det andra världskriget började hade redan 34 Steiner skolor grundats och lärarutbildningen som tidigare varit lokaliserad till Tyskland öppnade nu också centrum för utbildning i Schweiz och England. Sedan dess har Steinerpedagogiken vuxit sig allt starkare och spridits till allt större delar av världen. I en del länder finansieras skolorna helt med föräldrakraft, i andra länder såsom i Finland erhåller Steiner skolorna statsstöd. Steinerpedagogiken, med sina 1100 skolor och 2000 lekskolor runt om i världen är på sin hundraårsfödelsedag den största fria skolrörelsen i världen.